Meddelanden, Innebörder...
Det dröjde till 1978 innan min debutbok kom ut, en medvetet heterogen samling som också innehöll aforismer. Det var ett slags självporträtt men också en protest mot kritikernas förkärlek för att placera konstnärer, bildkonstnärer och poeter i fack.
Den blev sparsamt recenserad förstås, men i huvudsak positivt mottagen.
Särskilt gladde jag mig åt recensionen i Svenska Dagbladet. Idag skulle jag nog inte ge ut en så varierad samling.

Kommer snön
och kölden klappar på porten
huvudlös, i svart rock och svarta handskar.
Eller
den masochistiska "renheten" breder ut sig
med kristallerna sittande som ordnar på bröstet.
Uppkastningar av godhet, självgodhet,
överlägsenhet och skuld.
En kort känsla av lust redan i första stående.
(Den brukar annars infinna sig bara när man känner sig
jämstark med sig själv).
Fanfar, och överjagets tappra tennsoldater rycker genast ut.
För det sovande värmer snön som det mjukaste täcke,
det är sant.
Jag täcker mina rosor med ris och halm

Jag kände en poet, en tjänsteman i verket,
som brukade ta semester varje höst, tre veckor i oktober,
för att skriva sin årliga diktsamling om döden
(den blev lättare att handskas med på det sättet).
Så en morgon i april blev han överkörd och dödad av bussen,
– En morgon i april

Därnäst älskar jag språket.
Därför att språket låter mig beskriva det som jag älskar
och hatar, och fruktar och sörjer och
. . . det som språket inte kan beskriva

Att älta livets meningsfullhet contra meningslöshet
är som AIK – Djurgården.
– Dessutom finns ju Hammarby.

Kärlekens kommunicerande kärl:
Ju större engagement desto större beroende och omvänt.
Hur man än förhåller sig betalar man ett pris.

Vada vid dina egna stränder,
lär känna botten och stryk fingertopparna över vattenytan.
Lyssna till storlommens rop i ditt bröst
och lär dig vargtimmens väntan
Bygg dig en boning som är din egen,
men med genomskinliga väggar
så att alla kan se dig
och du kan se alla.
Ta med dig själv på alla färder
från flyttfåglars återkomst till höstens svala morgon
Tro inte att något är gratis
men upphör aldrig att hoppas att det kan vara det
Att utgå från sig själv — att vara sig själv nära,
är enda möjligheten för att inte komma vilse.
Och du kommer att kunna älska dig själv lite mer